Ny blogg

Nu har jag skaffat ny blogg.. den som vill läsa får fråga om den (lämna mail) =)

Känslan inom mig från det förflutna

Would be easier to fight someone else
than the war I fight within
It's impossible to hide from yourself
Where do I begin?

Dagens händelse

 
En "rolig" grej som hände idag: jag var på väg till KTC för lite undervisning när jag helt från ingenstans belv påkörd av en cyklist! Jag blev sjukt chockad! Hon stannade och frågade om det gick bra och chockad som jag var svarade jag bara "ja, det gick bra" och så gick jag vidare. Jag blev ju inte allvarligt skadad. På något konstigt sätt lyckades jag gå upp armaran som skydd på överkroppen, fast jag inte ens såg cykeln och ännu mindre var beredd på det. Det enda som blev "skadat" var mitt ben. Tror jag fick trampan eller något där. Det har svällt upp fint och är blått och stenhårt. Det gör jätteont så fort jag kommer åt där och det är lite ömt när jag går. Det pulserar lite fint sådär i benet också. Ja, det var nog det mest spännande som hände mig idag!

<3

Hjärtat värker när du inte är här!
Din säng är så tom, ditt rum så tyst. 
Hela huset är tyst, alldeles för stilla. 
Jag känner mig tom, det är inte som det ska. 
Ingen som väcker mig tidigt på morgonen. 
Ingen som inte vill sova på kvällen. 
Ingen som klagar på maten. 
Ingen som delar med sig av sina kloka idéer.
Jag önskar du var här, längtar till du kommer hem. 
Dessa separationer tar så hårt på mig. 
Allt jag kan göra är att le och säga att det är okej,
så du inte ska bli ledsen också. 
Önskar att jag kunde krama dig just nu.  
Jag gör vad som helst för dig! 
Älskade gull!

Ibland..

Ibland rycks personer bort från oss alldeles för tidigt. Det är så tragiskt. Mina tankar går till din familj. Även fast vi inte träffades mer än ett par gånger så berörde du mig.
Jag minns ett samtal om hemtjänsten där du sa att när du blir gammal så skulle du utnyttja hemtjänsten till max. Du skulle vara snäll mot vissa och otrevlig mot andra, helt random. Och du skulle äta godis och bullar i mängder eftersom du ändå var gammal..
Du var en kvinna sprudlande av liv, ni får du vila i frid 💜

Trotts bitterhet kan livet inte bli bättre

Jag är lycklig. Riktigt lycklig! Jag har så mycket framför mig att se fram emot, så mycket värme och kärlek att få.
Jag har hittat hem! Jag har hittat min bästa vän, min livskamrat och själsfrände!

Nu är det min tur att vara lycklig!

Bittert

Ibland är jag bara för naiv och godtrogen...
Min värsta mardröm blev just sann, men det kan väl vara en bra sak kanske. Något som jag verkligen behöver träna på. Risken är ju dock att det inte blir av alls :/

Hjärtekrossare

Hjärtat är krossat, den lilla bit som var hel.
Varför är det så svårt att vara trogen mot mig?
Vad gör jag för fel?
Varför är det så svårt att välja mig?

S skulle aldrig bedra mig så varför måste detta gå ut över honom? Han kommer göra allt för att jag och Amelia ska ha det bra. Han är det bästa som hänt både mig och henne. Kärleken till honom går inte att beskriva med ord!

Finns inget ont som inte för något gott med sig...

Mitt i allt det tuffa och svåra känner jag mig väldigt lycklig. Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag har för mål och det gör mig trygg i mina val. Nu får allt praktiskt gärna lösa sig, men det gör det väl till slut.

Finare låt finns inte..


Give Me Tonight

Say you feel it like I feel it
Say you want me like I want you
Say you'll give in to the moment
No one wants you like I want you

Just life

Ja. Jo. Eller nja. Kanske. Nej. 
Vanliga sömnlösa kväll. Så sjukt trött, men kan inte sova för jag vet varken ut eller in. Kan jag inte få gå i ide och få alla problem lösta tills jag vaknar?
 
Ännu en vanlig dag i livet. 

Aj

Varför kan inte vissa människor förstå att det de säger sårar!? När man säger rakt ut "du gör mig ledsen, du sårar mig när du säger så" och de ändå fortsätter upprepa det dem sagt, vad mer kan man säga för att de ska förstå? Känner mest för att hoppa framför tåget nu :(

Here I go again...

Jag har dödslängtan... igen! Jag har känt ett tag nu att jag är på väg ner igen och hur mycket jag än kämpar emot så vinner det där stora mörka som drar i mig. Jag känner mig så maktlös. Och ensam. Jag har ingen att anförtro mig åt, ingen som lyssnar utan att dömma. Jag har jättefina och bra vänner, men jag vågar inte öppna mitt mörkaste innre för dem. De gånger som jag öppnat mig för någon har det inte slutat bra. Jag vill bara dö!
Och inte kan jag be om hjälp heller, sist svek psykiatrin mig så brutalt. Dem vågar jag inte lita på igen. Jag är inte gjord av stål. 
Tänk om kärleken till Amelia inte räcker till för att hålla mig vid liv den här gången?
 
Rädd. Ensam. Ledsen. Med ett stort svart hål som slukar mig från insidan.

Fabulous

Vi har bokat resa för sommaren! Turkiet, here we come! =D

RSS 2.0