Nu är jag så där lagom arg igen. Eller nej, inte lagom! Långt över lagom! Snarare jättemycket.. otroligt mycket! Jag fattar inte hur man kan vara så otroligt egoistisk? Så otroligt insyltad på sig själv. Hela tiden är det JAG JAG JAG! Jag blir så arg och ledsen. Varför ska man ljuga hela tiden? Och leka med andras känslor? Är det verkligen värt det? Visst, jag har också ljugit i mitt liv och det är fel, jag vet det. Men då har det inte varit av andledning att jag vill få som jag vill utan av andra skäl som att spara på folks känslor eller komma undan trubbel. Fortfarande fel måste jag ju såklart poängtera.

Sen kan jag bara inte fatta att jag ska ha så jäkla svårt för att säga nej. Johanna ska jämt vara snäll och ställa upp för hon vill vara alla till lags. Och folk utnyttjar det. Det gör mig också en smula ledsen. Varför ska jag vara så fruktansvärt snäll och blödig!? Det är ju de som inte tar sig någonstans i livet för de andra utnyttjar deras snällhet. Nu börjar allt bara bli svamligt så bäst jag slutar här.

Ha en trevlig middsommar allihop!