Idag sov Amelia till 7.40!!! Duktig flicka! Annars sover hon som längst till 6.30 så jag är riktigt nöjd =)
Igår blev trollet 11 månader.. så nu är det MINDRE än 1 månad kvar. Kan inte någon stanna tiden? Hon är verkligen inte min LILLA bebis längre.. nu är hon min STORA bebis. Min bebis kommer hon nog alltid bara även när hon är 35 :P Jag har en hel livstid av oro framför mig, men det är så det är att ha barn ;) Mitt mål är att hon ska bli lycklig och det ska jag göra allt för att hon ska bli.
Jag har verkligen haft tur som har ett friskt barn. Hon är så underbar och fin att jag ibland börjar gråta. Det kan göra ont ibland av all den kärlek jag känner för henne. Hon är det bästa som någonsin hänt mig, utan tvekan!
Det finns inget som slår första gången jag fick hålla henne och pussa henne. Att hon var blodig och geggig spelade ingen roll. Hon var så liten och underbar där hon låg på mitt bröst.
Jag minns första gången hon skrattade. Jag har aldrig blivit så varm som då. Det var så otroligt ofattbart hur ett skratt kan påverka en så.
Och första gången hon reste sig mot bordet. Så stolt har jag aldrig varit!
Och tänk då på allt hon inte gjort än, hur stolt kan man bli egentligen?

Jag vet hur stolt jag kan bli över mina systrar när de har haft dansuppvisning och sånt, tänk då när det är mitt eget barn. Jag har haft svårt att hålla tårarna borta när jag har sett mina systrar, så stolt har jag blivit. Jag kommer ju sitta och störtgrina när det är mitt eget barn det handlar om.

Lilla Amelia, försök att inte skämmas så mycket över mamma. Jag gör det bara för att jag älskar dig så otroligt mycket! ♥