Det känns jättekonstigt att inte ha Amelia här. När mamma var här och hämtade henne skrek hela kroppen att det var fel, att Amelia inte borde åka utan hörde hemma här med mig. Det var skittufft först, men det släppte lite efter ett tag. Jag saknar min dotter något otroligt! Jag längtar jättemycket till i morgon när jag ska få hämta hem henne. Känns så kontigt när det var tyst här hemma. Och det kändes jättekonstigt att inte behöva vara tyst för att inte väcka henne. Man liksom smög av gammal vana. Känns som att en del av mig saknas.

Jag vet ju att det är jättenyttigt för henne att vara ifrån mig och jag vet att hon har det jättebra, men jag saknar henne och tycker att det är jättejobbigt iaf! Jag kan verkligen inte sluta tänka på henne.
Tänk vad underbart det kommer vara i morgon när jag får pussa och krama henne!!