Usch och blä, nu är jag less! Nu tycker jag att bebisen kan ta och komma ut! Känner mig så trött i kroppen nu, orkar ingenting! Här hemma ser ut som en katastrof och jag orkar ingenting göra. Det får mig att känna mig så dålig och hemsk. Jag vet att om jag skulle ta tag i något så skulle det bli gjort, men smärtan som kommer på kvällen kommer helt klart ta död på mig. Och att få sammandragningar var 3e minut är inte heller så lockande. Allt tar sådan tid, hatar att jag inte är mitt smidiga jag.

Självklart är jag överlycklig över den människa som bor i mig och jag skulle aldrig önska bort honom/henne. Den dagen jag fick det där positiva beskedet är den lyckligaste dagen hittills i mitt liv! Att få bli mamma, vilken dröm! Har längtat efter det i flera år. Visst, situationen och tiden var väl inte den bästa fast det struntar jag i! Jag älskar det här barnet och ingen eller inget kan få mig att ångra att jag behöll det. Jag kommer verkligen göra ALLT för mitt barn.

Just ja, skulle ju skicka in den där enkäten till sjukhuset också. Har helt glömt bort den. Får ta och fixa det idag och se till att den kommer på lådan. Nu ska jag försöka orka göra någonting.. vad som helst, bara jag gör något!