Var på arbetsförmedlingen idag och det gick ju käpprätt åt helvete.. Tydligen så är det inte ett giltlig skäl att slippa ta jobb nere i Malmö eller uppe i Jokkmokk (eller hur det nu stavas) när man är höggravid. Jag ska alltså pendla upp/ner dit först på en intervju (om jag skulle bli kallad) fast jag inte ens kan åka bussen ner på stan som tar en kvart för att jag får så ont. Sen ska jag alltså flytta alla miljoner mil fast jag inte kan bära ett skvatt. Jag ska också bo där själv och om barnet vill komma tidigare så måste jag alltså föda det själv och klara alltihop själv. Jag som inte ens får på mig strumporna själv!
 Att splittra familjer var tydligen inget som regeringen ville udvika. Fan vad arg och ledsen jag är. Är det mitt fel att jag blev av med jobbet!? Nej! Det är fan inte värt det, lever hellre på gatan än flyttar ifrån Daniel, min familj och mina vänner. Alla finns ju här, varför ska jag behöva genomgå slutet av graviditen själv? Nu tror ju inte jag att jag kommer att bli erbjuden något jobb, men endå. Det är principen. Och de som redan har barn då? Hur tryckt är det att splittra deras familjer? Fan vad jag hatar detta land just nu!