Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre. Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat. Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger. Så...... om du ger henne någon skit så kan du förvänta dig ett helvete tillbaka ...

Min lilla snutta blir 1½ idag!! Helt otroligt vad tiden går fort! Hon har blivit så stor. Och långhårig! Behöver klippa luggen igen, den växer som ogräs! Och sen tror jag att hon har kommit in någon form av trotsåldern =P Hon ska helst göra allt som hon inte får.
Men hon kan vara riktigt hjälpsam också. När vi har varit och handlat så hjälper hon mig att packa upp varorna! Jag ställer matkassen brevid kylen och hon tar upp en vara i taget och ger till mig =D Så söt!!
♥ Jag älskar min dotter!! ♥

Fan vad arg jag blir! Igen!! Jag fattar inte att man kan vara så insyltad i sin egen självömkan att man inte kan se att andra också mår dåligt!? Att man kräver att andra ska förstå, men att förstå själv inte ens finns på världskartan!? Små problem kan vara stora för någon annan. Som ett litet barn som inte får en glass i affären, hela världen går under då. Ur en vuxens syn så är det bara bagateller, men för det barnet så är det hela världen.
Hur kan man vara så självisk? Egoistisk? Jag fattar inte? Ta konsekvenserna av ditt handlande, sluta skyll det på andra! Visst, man kanske mår skit och inte vill ta sig upp ur sängen, men det betyder inte att andra inte kan må dåligt för det kan de. Det är livet. Ibland suger det verkligen hästballe, ibland är det en dans på rosor. Men man suger inte den där hästballen ensam för den räcker gott och väl till de som inte vill ha den. Och innan man kräver att andra ska förstå en så kanske man ska ta sig en titt i sitt inre och fråga sig: Kan jag förstå?

Att jag inte fick vara nära dig i slutet kommer alltid att kännas i mig
Att jag blev tvingad att ge upp dig kommer alltid följa mig
Att jag misste dig hugger i hjärtat
Men jag har dig i tankarna och att du har det så mycket bättre nu gör att jag kan gå vidare

Idag är en sån där dag när man bara vill lägga sig under täcket och aldrig gå upp. Jag känner mig skitdeppig och allt känns så ovärt på något sätt. Det känns som att vad spelar det för roll om jag går upp, det gör väl ändå ingen skillnad?
Sånna här dagar betyder Amelia mer än allt! För om jag inte hade henne så skulle jag antagligen ligga i sängen hela dagen. Hon ser till att jag går upp på morgonen och hon ser till att jag äter frukost, lunch och middag plus något mellanmål. Hon ser till att jag tar mig utanför dörren i stort sett varje dag (inte när vi är sjuka såklart). Regniga dagar, eller riktigt dåligt väderdagar allmänt, då är vi bara inne och busar och myser.
Hade jag inte haft en sån otroligt fin och mysig dotter, hur hade det då varit?

Jag tror bestämt att min dotter gör mitt liv så mycket bättre och mer värt att leva bara genom att finnas till. Det är mitt mål att ge henne ett så värdefullt liv som det bara går, för det är det hon ger mig. ♥

Kunde jag så skulle jag, men jag ska inte för jag varken kan eller vill...

Tyckte detta inlägg var lite kul =) Kika om ni vill! =D

Bloggen ligger på is, det kanske märks? =P
Men jag har faktiskt varit sjuk, det tycker jag är en gilltig anledning. Hoppas den godkänns!

Det är inte ofta jag blir riktigt arg, väldigt sällan faktiskt. Men det finns människor som på något sätt lyckas få mig att gå i taket. Det är som att de har hittat en knapp som de kan tycka på och vips så är jag rosenrasande! Jag begriper inte hur de gör, men något gör de iaf.
Och just ikväll så var det någon som tröck på den där knappen. Nej, det var inte Daniel, han är oskyldig den här gånen ;) Hur som helst, hur ska man kunna acceptera och kunna ha ett fungerande umgänge med någon som har den egenskapen? Jag vill inte acceptera och ha något umgänge, men situationen gör att jag måste. Jag blir bara frustrerad och irriterad när sådanna här personer är i min närhet och jag måste anstränga mig så jag nästan exploderar! Jag hoppas det inte syns på utsidan hur jag egentligen känner, men sådant burkar ju inte riktigt gå att dölja. Men jag försöker iaf, det borde jag ju få plus för!

Nej, nu har jag nog inget att skriva för den här gången.. hoppas det godtages! ;)